En händelserik helg
Förra helgen hade vi besök igen, denna gången av K som är svensk men som bott och jobbat som au-pair i mer än ett år i Philadelphia.
Lördagen ägnades åt att bara ha trevligt och umgås så vi tog en skön och härlig promenad i strålande solsken och gick sen ut och åt gott. Det här landet har väder som från en dag till en annan kan variera mellan "ta på dig vinterjacka, vantar och mössa för det är kallt och ligger snö på marken" till "det räcker med en tröja, solen skiner, fåglarna kvittrar och det är vår!". Och visst, dagen efter vår härliga promenad regnade det hela dagen och var riktigt rått. På kvällen kom det till och med snö som låg kvar över natten.
Dock kunde vi ju inte sitta inne en hel söndag utan trotsade regnet och begav oss öster om Norfolk, nämligen till Old Cape Henry Lighthouse. Från högsta punkten hade man en fin utsikt över ett stormigt hav med vita gäss på vågorna och tre stora fartyg på väg in och ut från Chesapeak Bay. Efter fyren åkte vi runt lite i Virginia Beach och åt supergod mat på en sea food-restaurang. Grejen med de flesta restauranger i USA är att de flesta ser lite sjabbiga ut, men är jättebra och serverar jättegod mat. I USA kan man verkligen inte döma ett ställe efter hur det ser ut - ofta har ställena med lite mer speciellt utseende den godaste maten!
Efter den goda maten åkte vi in till Norfolk igen där den lokala svenskföreningen, bestående av personer med rötter i Sverige, hade sitt månatliga möte. Denna gången var det pannkakskväll med svenska pannkakor. Hur svenska de var vet jag inte, jag vet inte om de var gjorda från nån mix eller från början, men jag fick höra att de var goda. Själv åt jag amerikanskt med amerikanska glutenfria våfflor. De var sådär. Tydligen blir de godare om man rostar dem, nu var de väldigt mjuka och hade ingen konsistens alls. Men även om det var svenska pannkakor, och de hade lingonsylt och blåbärssylt till, så fanns de amerikanska tillbehören ändå på bordet - bacon, ost och smält smör (äter nån i Sverige smält smör på sina pannkakor??).
Efter pannkakorna sjöngs det svenska sånger, bland annat "Hälsa dem därhemma" och "Helan går". Sen berättade en man som bott i Sverige under flera somrar som ett sommarbarn från Tyskland om sina upplevelser av Sverige. Det var jätteintressant att höra hur någon utanför vårt land ser på oss och vad vi gör, bland annat drogs parallellen att man bär fram tårtan till en jubilar (han hade varit på en 80- eller 90-årsfest) likt Lucia bär fram ljus och lussebullar på Lucia. Jag har aldrig tänkt på att det kan uppfattas som det när man bär fram en tänd tårta, men det är klart, den parallellen kan dras av personer som ser det utifrån.
På måndagen vaknade vi upp till ett vinterlandskap som dock ganska snart började smälta i solen. Efter en god frukost begav vi oss till Jamestown - vilket ställe! Verkligen värt ett besök. Jamestown var den första riktiga kolonin i USA (Roanokekolonin som jag berättat om tidigare var ett försök till koloni som inte fungerade). På det här stället, bara ett stenkast från den riktiga platsen, har de byggt upp ett fort med hus och grejer samt en indianby (det var mellan Jamestownkolonin och indianerna som historien om Pocahontas utspelade sig) så som det kan ha sett ut. Man får gå in i allt och röra vid allt eftersom det är nytt och inte gammalt. Vi gick en 90 minuters guidad tur som var jättebra - guidade turer är alltid bra att gå - och som berättade en massa intressanta saker, bland annat att indianerna var så härdade mot kyla att de på vintern gick med bara nåt litet höftskynke och inte brydde sig om kylan. På platsen finns också tre kopior av de skepp som engelsmännen kom över med och man får gå ombord på dem och kika fritt. Det går omkring människor utklädda i dåtidens kläder - både engelsmän och indianer (dock har de fått ta på sig mer kläder, annars skulle de frysa!) och berättar en massa grejer.
Yes, ibland händer det mycket!
Lördagen ägnades åt att bara ha trevligt och umgås så vi tog en skön och härlig promenad i strålande solsken och gick sen ut och åt gott. Det här landet har väder som från en dag till en annan kan variera mellan "ta på dig vinterjacka, vantar och mössa för det är kallt och ligger snö på marken" till "det räcker med en tröja, solen skiner, fåglarna kvittrar och det är vår!". Och visst, dagen efter vår härliga promenad regnade det hela dagen och var riktigt rått. På kvällen kom det till och med snö som låg kvar över natten.
Dock kunde vi ju inte sitta inne en hel söndag utan trotsade regnet och begav oss öster om Norfolk, nämligen till Old Cape Henry Lighthouse. Från högsta punkten hade man en fin utsikt över ett stormigt hav med vita gäss på vågorna och tre stora fartyg på väg in och ut från Chesapeak Bay. Efter fyren åkte vi runt lite i Virginia Beach och åt supergod mat på en sea food-restaurang. Grejen med de flesta restauranger i USA är att de flesta ser lite sjabbiga ut, men är jättebra och serverar jättegod mat. I USA kan man verkligen inte döma ett ställe efter hur det ser ut - ofta har ställena med lite mer speciellt utseende den godaste maten!
Efter den goda maten åkte vi in till Norfolk igen där den lokala svenskföreningen, bestående av personer med rötter i Sverige, hade sitt månatliga möte. Denna gången var det pannkakskväll med svenska pannkakor. Hur svenska de var vet jag inte, jag vet inte om de var gjorda från nån mix eller från början, men jag fick höra att de var goda. Själv åt jag amerikanskt med amerikanska glutenfria våfflor. De var sådär. Tydligen blir de godare om man rostar dem, nu var de väldigt mjuka och hade ingen konsistens alls. Men även om det var svenska pannkakor, och de hade lingonsylt och blåbärssylt till, så fanns de amerikanska tillbehören ändå på bordet - bacon, ost och smält smör (äter nån i Sverige smält smör på sina pannkakor??).
Efter pannkakorna sjöngs det svenska sånger, bland annat "Hälsa dem därhemma" och "Helan går". Sen berättade en man som bott i Sverige under flera somrar som ett sommarbarn från Tyskland om sina upplevelser av Sverige. Det var jätteintressant att höra hur någon utanför vårt land ser på oss och vad vi gör, bland annat drogs parallellen att man bär fram tårtan till en jubilar (han hade varit på en 80- eller 90-årsfest) likt Lucia bär fram ljus och lussebullar på Lucia. Jag har aldrig tänkt på att det kan uppfattas som det när man bär fram en tänd tårta, men det är klart, den parallellen kan dras av personer som ser det utifrån.
På måndagen vaknade vi upp till ett vinterlandskap som dock ganska snart började smälta i solen. Efter en god frukost begav vi oss till Jamestown - vilket ställe! Verkligen värt ett besök. Jamestown var den första riktiga kolonin i USA (Roanokekolonin som jag berättat om tidigare var ett försök till koloni som inte fungerade). På det här stället, bara ett stenkast från den riktiga platsen, har de byggt upp ett fort med hus och grejer samt en indianby (det var mellan Jamestownkolonin och indianerna som historien om Pocahontas utspelade sig) så som det kan ha sett ut. Man får gå in i allt och röra vid allt eftersom det är nytt och inte gammalt. Vi gick en 90 minuters guidad tur som var jättebra - guidade turer är alltid bra att gå - och som berättade en massa intressanta saker, bland annat att indianerna var så härdade mot kyla att de på vintern gick med bara nåt litet höftskynke och inte brydde sig om kylan. På platsen finns också tre kopior av de skepp som engelsmännen kom över med och man får gå ombord på dem och kika fritt. Det går omkring människor utklädda i dåtidens kläder - både engelsmän och indianer (dock har de fått ta på sig mer kläder, annars skulle de frysa!) och berättar en massa grejer.
Yes, ibland händer det mycket!
Kommentarer
Trackback
