Strandäventyr
I helgen var det dags för en Meetup igen, denna gången med Hampton Roads Outdoors Adventurers som gjorde en beach hike längs Grandview Nature Preserve Beach. Och denna gången hade jag även möjligheten att ta med en gäst och drog naturligtvis G med mig på äventyr!
Gruppen möttes klockan tre på eftermiddagen för en promenad fram och tillbaka längs stranden. När vi började gå startades genast en massa intressanta samtal upp - öppningsreplikerna var inte svåra att hitta när en liten vovve hade nästan samma namn som G, när en vit häger stod en meter ifrån vägen när vi gick förbi och när vi hittade mängder av skal av hästskokrabba längs vägen.
Det tog gruppen lite mer än en timme att nå målet, vilket var yttersta spetsen på en lång strandremsa som sträckte sig ut i havet. Han som organiserat träffen berättade att en orkan för några år sedan hade sköljt bort så mycket sand att yttersta punkten hade blivit en ö. Efter det återställdes platsen, troligen för att bevara den bukt som strandremsan ramar in och skyddar och det marina livet där och nu kunde man återigen ta sig hela vägen ut.
På vägen tillbaka fick vi njuta av solnedgången medan vi gick på stranden. Med ens när solens ljus blev svagare blev det också mycket kallare och på vägen tillbaka hade vi vinden i ansiktet. Därför var det välkommet när det föreslogs att sticka och äta direkt efter. Sagt och gjort, större delen av gruppen packade in sig i bilarna och möttes på County Grill inte långt därifrån. Efter en alldeles för lång väntetid på mat fick vi slutligen maten - och jag vill nästan säga att den var värd att vänta på för den var smaskens. Jag provade "pulled pork", vilket är långsamt rökt griskött som sedan dragits av benen. Riktigt mört och fint och resterna blev en finfin lunch idag, dagen efter.
Det knöts en del bra kontakter under dagen, bland annat en tjej som jobbar på basen och som jag redan planerat att träna med och käka middag med. G fick en inbjudan till en meetup som skulle ha ett Super Bowlevent till helgen.
Lite bilder:
Vit häger som stod stilla precis intill vägen där vi gick. Kom precis så nära som fotot ger intryck av.
Hela stranden var full av skal från vad jag är ganska säker på är hästskokrabbor. Det måste ha varit tusentals skal längs sträckan vi gick, varav några skal var så välbevarade som detta.
Gruppen möttes klockan tre på eftermiddagen för en promenad fram och tillbaka längs stranden. När vi började gå startades genast en massa intressanta samtal upp - öppningsreplikerna var inte svåra att hitta när en liten vovve hade nästan samma namn som G, när en vit häger stod en meter ifrån vägen när vi gick förbi och när vi hittade mängder av skal av hästskokrabba längs vägen.
Det tog gruppen lite mer än en timme att nå målet, vilket var yttersta spetsen på en lång strandremsa som sträckte sig ut i havet. Han som organiserat träffen berättade att en orkan för några år sedan hade sköljt bort så mycket sand att yttersta punkten hade blivit en ö. Efter det återställdes platsen, troligen för att bevara den bukt som strandremsan ramar in och skyddar och det marina livet där och nu kunde man återigen ta sig hela vägen ut.
På vägen tillbaka fick vi njuta av solnedgången medan vi gick på stranden. Med ens när solens ljus blev svagare blev det också mycket kallare och på vägen tillbaka hade vi vinden i ansiktet. Därför var det välkommet när det föreslogs att sticka och äta direkt efter. Sagt och gjort, större delen av gruppen packade in sig i bilarna och möttes på County Grill inte långt därifrån. Efter en alldeles för lång väntetid på mat fick vi slutligen maten - och jag vill nästan säga att den var värd att vänta på för den var smaskens. Jag provade "pulled pork", vilket är långsamt rökt griskött som sedan dragits av benen. Riktigt mört och fint och resterna blev en finfin lunch idag, dagen efter.
Det knöts en del bra kontakter under dagen, bland annat en tjej som jobbar på basen och som jag redan planerat att träna med och käka middag med. G fick en inbjudan till en meetup som skulle ha ett Super Bowlevent till helgen.
Lite bilder:
Vit häger som stod stilla precis intill vägen där vi gick. Kom precis så nära som fotot ger intryck av.
Hela stranden var full av skal från vad jag är ganska säker på är hästskokrabbor. Det måste ha varit tusentals skal längs sträckan vi gick, varav några skal var så välbevarade som detta.
Kommentarer
Postat av: annika norell
Vilka härliga äventyr ni får vara med om. Så kul att läsa! Ta hand om er!
Trackback
